Trans-element (trans-verkande faktor)
Ett trans-element är en genetisk faktor, oftast en diffusabel molekyl som ett protein eller RNA, som kan påverka regleringen av en gen någon annanstans i arvsmassan. Det står i kontrast till cis-element, som sitter på samma DNA-sträng som genen de styr.
Inom genetiken delar man ofta upp de signaler som styr när och hur mycket en gen ska uttryckas i två huvudtyper: cis-element och trans-element. Ordet trans kommer från latin och betyder ungefär "på andra sidan". Ett trans-element verkar därför på avstånd, till skillnad från ett cis-element som ligger direkt intill den gen det reglerar.
Det som gör trans-element speciella är att de vanligtvis är diffusabla, alltså rörliga molekyler som kan förflytta sig i cellen. Ett klassiskt exempel är en transkriptionsfaktor, ett protein som tillverkas utifrån en gen på en kromosom men sedan rör sig genom cellkärnan och binder till regulatoriska områden vid helt andra gener. Även vissa RNA-molekyler kan fungera som trans-verkande faktorer.
En praktisk skillnad är följande: ett cis-element påverkar bara genen på samma DNA-molekyl, medan ett trans-element kan styra gener på båda kromosomerna i ett par och dessutom på flera olika ställen samtidigt. Tänk dig en gen som kodar för ett protein vars uppgift är att slå på tjugo andra gener spridda över arvsmassan. Den genen är ett trans-element i förhållande till alla de gener den aktiverar.
Ett konkret exempel: hos människan finns reglerproteiner som styr produktionen av hemoglobin. En förändring i den gen som tillverkar ett sådant reglerprotein kan påverka hur mycket hemoglobin som bildas, även om själva hemoglobingenerna är helt intakta. Felet sitter alltså i ett trans-element, inte i målgenen.
För släktforskaren är begreppet mest intressant som bakgrundskunskap. När man läser om hur ärftliga egenskaper och sjukdomar styrs möter man ofta resonemang om cis och trans. Det förklarar varför en mutation ibland kan ge effekter på många gener samtidigt, och varför genetiska mönster inte alltid följer den enklaste tänkbara nedärvningen. Att förstå skillnaden mellan något som verkar lokalt och något som verkar på avstånd gör det lättare att tolka modern forskning om hur vår arvsmassa fungerar.