Sense-sträng (kodande sträng)
Sense-strängen är den DNA-sträng vars bassekvens är nästan identisk med det mRNA som bildas vid avläsning av en gen. Den kallas också den kodande strängen eftersom den direkt speglar koden för proteinet.
DNA består av två sammankopplade strängar som löper i motsatt riktning och bildar den välkända dubbelspiralen. När en gen ska användas kopieras informationen till en RNA-molekyl i en process som kallas transkription. Då skiljer man på de två strängarna utifrån vilken roll de spelar. Sense-strängen, även kallad den kodande strängen eller plus-strängen, är den sträng som har samma bassekvens som det färdiga mRNA:t, med skillnaden att RNA innehåller basen uracil (U) i stället för tymin (T).
Den andra strängen kallas antisense-strängen, mall-strängen eller minus-strängen. Det kan verka motsägelsefullt, men det är faktiskt antisense-strängen som fungerar som mall när enzymet RNA-polymeras bygger upp mRNA. Eftersom baserna alltid paras enligt fasta regler, A med T och C med G, blir det RNA som avläses från antisense-strängen en spegelbild av denna, och därmed identiskt med sense-strängen. På så vis kan man läsa av genens budskap direkt på sense-strängen.
Ett konkret exempel: Anta att sense-strängen har sekvensen ATG-GCA. Antisense-strängen blir då TAC-CGT, som är dess komplement. När antisense-strängen används som mall bildas ett mRNA med sekvensen AUG-GCA. Lägg märke till att mRNA:t är identiskt med sense-strängen, bortsett från att tymin har bytts mot uracil. Kodonet AUG fungerar dessutom som startsignal vid proteintillverkningen.
När forskare publicerar en gensekvens i databaser anges den nästan alltid som sense-strängen, just för att den är lättast att tolka och direkt motsvarar mRNA:t. Det innebär att den sekvens du ser i en referensdatabas oftast är den kodande strängen.
För släktforskaren spelar dessa detaljer sällan en avgörande roll i vardagen, men begreppet dyker upp så snart man fördjupar sig i hur DNA-tester fungerar och hur enskilda genetiska varianter beskrivs. Att förstå skillnaden mellan sense- och antisense-strängen gör det enklare att tolka hur en mutation eller markör rapporteras, eftersom en och samma position kan anges på olika sätt beroende på vilken sträng man utgår ifrån.