Polypeptid

En polypeptid är en lång kedja byggd av mindre enheter som kallas aminosyror. Aminosyrorna binds samman med så kallade peptidbindningar, och själva ordningsföljden bestäms ytterst av informationen i vårt DNA. När många aminosyror sitter ihop i en kedja talar vi om en polypeptid, medan kortare kedjor ibland kallas peptider.

Vägen från gen till polypeptid går i två steg. Först kopieras genens DNA-sekvens till ett budbärar-RNA i en process som kallas transkription. Därefter avläses RNA:t av cellens ribosomer i en process som heter translation, där aminosyrorna kopplas ihop i rätt ordning. Varje grupp om tre baser i RNA:t, ett så kallat kodon, motsvarar en specifik aminosyra. På så sätt fungerar DNA-sekvensen som en ritning för polypeptidens uppbyggnad.

Det är viktigt att skilja på en polypeptid och ett färdigt protein. Polypeptiden är den nybildade kedjan direkt efter translationen, men för att bli ett funktionellt protein måste kedjan vikas ihop till en bestämd tredimensionell form. Ibland sätts flera polypeptidkedjor samman till ett enda protein. Hemoglobin, det syretransporterande proteinet i röda blodkroppar, består till exempel av fyra polypeptidkedjor som samverkar.

Ett konkret exempel hjälper ofta: hormonet insulin börjar sitt liv som en längre polypeptid som sedan klipps till och formas innan det blir det aktiva hormon som reglerar blodsockret. Detta visar att en polypeptid kan bearbetas på flera sätt innan den får sin slutgiltiga funktion.

För släktforskning och DNA-tester är begreppet relevant på ett indirekt sätt. När en mutation uppstår i en gen kan ordningsföljden av aminosyror i polypeptiden förändras. En enda felaktig byggsten kan ibland räcka för att proteinet ska fungera sämre, vilket är fallet vid ärftliga sjukdomar som sicklecellanemi. Genom att förstå hur DNA styr polypeptidernas uppbyggnad blir det lättare att begripa varför vissa egenskaper och sjukdomar går i arv inom en släkt, och hur genetiska tester kan upptäcka sådana förändringar.