Halvidentiska regioner (HIR)

Varje människa har två uppsättningar av varje kromosom, en från mamma och en från pappa. På en given position i arvsmassan har du alltså två DNA-bokstäver, en på varje kromosomkopia. När man jämför två personers DNA tittar man på hur deras bokstäver stämmer överens längs kromosomerna.

I en halvidentisk region (på engelska *half-identical region*, förkortat HIR) delar de två personerna minst en bokstav på varje position över ett längre sammanhängande avsnitt. Det betyder att de har ärvt samma DNA-segment från en gemensam ana, men bara på den ena av sina två kromosomkopior. Detta är precis vad de flesta matchningslistor hos DNA-testföretag bygger på, och längden mäts vanligen i centimorgan (cM).

Ett konkret exempel: tänk dig att du och en kusin jämför kromosom 7. På ett avsnitt om 25 cM har du bokstäverna A och G på varje position, medan din kusin har A och T. Eftersom ni båda har ett A längs hela sträckan räknas regionen som halvidentisk. A:et har ni troligen ärvt från en gemensam mor- eller farförälder, medan G och T kommer från era andra föräldrar och inte är gemensamma.

Man skiljer halvidentiska regioner från helidentiska regioner (fully identical regions, FIR), där båda kopiorna stämmer överens. Helidentiska avsnitt är ovanliga och uppstår framför allt mellan helsyskon, som kan ärva exakt samma DNA från både mamma och pappa på samma ställe. Att två personer har stora helidentiska områden är därför en stark signal om ett mycket nära släktskap.

När du tittar på en kromosomkarta hos till exempel GEDmatch visas halvidentiska matchningar ofta i en färg och helidentiska i en annan. Genom att studera var och hur långa de halvidentiska regionerna är kan släktforskare bedöma hur nära besläktade två personer är. Generellt gäller att ju längre och fler de delade segmenten är, desto närmare är släktskapet. Begreppet är därför centralt för att förstå hur DNA-matchningar fungerar och tolkas.